I dag (i skrivandets stund) är det en vecka sedan som jag opererades.
Lämnade barnen på dagis 6.30.
trötta barn.
Åker till örebro.
Min man släpper av mig vid sjukhuset.
Jag är inte nervös alls. Är förvånad på mig själv.
Vinkar till mannen.
Går in i sjukhuset.
Vet vart jag ska.
Anmäler mig i receptionen.
Får sitta o vänta en stund.
En sköterska kommer o hämtar mig.
Jag får byta om.
Hänger in mina saker i skåp nr 8.
Kläderna... Blåa mjukisbyxor och ett vitt/gult linne.
Får även en morgonrock.
Skojar om att det var visst ett SPA det här var.
Sköterskan ler inte ens.
Lägger resten av mina saker i skåpet.
I ett annat rum får jag sitta o tvätta mig i 10 minuter.
Ljummet vatten och tvål.
Skönt.
Bandaget från i fredags ligger i soporna.
Plåstren rinner av mina fingrar.
Sköterskan frågar ut mig om allergier och lite annan information som är nödvändig.
Blir hänvisad till ett väntrum.
Där sitter en kvinna. Aningen äldre än mig.
Där sitter en äldre man också.
Småpratar lite med honom.
Han heter Roland. Hade slagit av senan i sitt lillfinger när han jobbade i skogen.
Samma som mig, fast utan blodet.
Berättar för honom om vad som hände mig.
Slutar med att vi blir avbrutna av sköterskan igen.
- Vi ses sa vi till varandra.
- Lycka till.
Kvinnan säger också Lycka till.
Jag får lägga mig i en sorts säng.
Inte den mysigaste.
Efter en stund kommer en sköterska o sätter en "infart" i min högra arm.
Lite ont. Mest obehagligt.
En kille med gröna sjukhuskläder kommer och rullar iväg mig, inklusive säng.
I hissen möts vi av ytterligare en kille med likadana kläder.
Dom skojar lite med mig. Säger att det var tur att jag inte skar av hela fingret.
Jag ryser vid den tanken.
Operationssalen.
Får byta säng.
Den nya sängen har en utbyggnad som min hand ska ligga på.
En kvinna kommer in.
Hon säger att jag ska snart få andas i en mask som hon visar mig.
Men allt är suddigt.
Jag säger att jag fick svårt att focusera.
Förta killen i grönt säger någonting.
Sover.
...
Försöker öppna ögonen.
Dom vill inte.
Försöker igen.
Letar efter en klocka.
Ser och förstår snabbt vart jag är.
Jag är i rummet som jag fick lägga på en säng.
Här fick jag "infarten" innan operationen.
Tror klockan är 11.
3 timmar sedan operationen.
Det gör fruktansvärt ont i vänstra armen.
Jag tittar ner på den.
Den är inbakad i ett paket.
Ont.
En sköterska ser att jag börjar att vakna.
Hon går fram till mig.
Jag talar om för henne att jag har ont.
Hon ger mig något i min "infart".
Smärtan försvinner efter en stund.
Min mamma ringer.
Jag har ingen aning om vad vi pratar om.
Är för yr och nyvaken för det.
Det är morfin i det smärtstillande medlet.
Jag minns inte riktigt vad som sades eller hände.
Jag vet att jag väcktes av mina egna snarkningar några gånger.
Efter en stund kommer läkaren Patrik.
Det är han som har opererat mig.
Jag frågar varför det gör så ont.
Han berättar att han stängt av blodet i armen i över två timmar.
Det är nog därför det gör ont. Armen börjar vakna igen.
Han berättar även att han skurit upp mitt finger i ett sicksack mönster. Men hittade inte senan i fingret.
Han hade gjort ett snitt ca 2 cm från lillfingrets nedre del, alltså i handen. Men senan var inte där.
Han hittade senan nere i handleden som även den fick ett snitt.
Inte konstigt att det gör ont.
Men senan då? Sitter den fast nu?
Han berättar att han har borrat genom nageln, till benet där senan fästes fast.
Det förklarar varför det gör ondast i toppen av lillfingret.
Han tackar för sig och går.
Jag blir ompysslad av en sköterska. Hon har ett dubbelnamn. Minns inte vilket.
Hon ger mig ett glas pärondricka.
Efter bara nån minut måste jag kräkas.
Gråter lite.
Hatar att kräkas.
Sköterskan säger att jag bör kunna behålla maten för att få åka hem.
Vi gör ett nytt försök senare.
Jag får ringa till Janne.
Bara en lägeskoll.
Ringer mamma.
Hon ska ju hämta mig lite senare.
En sköterska säger att jag behöver kissa.
Så vi fixar det.
Hon rullar fram hela sängen till toaletten. Hon hjälper mig upp och in på toaletten.
Skönt.
När vi är på plats igen frågar hon om jag vill ha nåt att äta.
Ja! Magen kurrar.
En blommig bricka med ett glas röd saft. (vill inte ha pärondrickan igen)
En smörgås med skinka.
En kopp kaffe.
Äter sakta.
Små tuggor av smörgåsen.
Dricker lite kaffe. Gott.
Dricker saft.
Mackan är nästan slut. Kaffet är slut.
Längtar hem.
En annan kvinna (läkare) kommer fram o pratar med mig.
Jag ska snart få åka hem.
Men...
Sliter tag i spypåsen och kräks igen.
Den kvinnliga läkaren går till en dator och säger att hon bokar mig på en sal över natten.
Jag ringer Janne.
Jag får inte komma hem idag.
Kör hem barnen till mormor.
Jag får dropp.
Vid 17-tiden på eftermiddagen blir jag förflyttad.
Jag blir först flyttad till en annan säng.
Får inte behålla de sköna kuddarna. Men det gosiga täcket har jag kvar.
Mina saker från skåp nr 8 packas ner i en säck som läggs vid mina fötter.
Jag får bo på våningarna över förlossningen. Ortopeden.
Rum nr 14.
Där får jag åka in i min säng.
En äldre kvinna ligger i en säng vid fönstret.
Hon sover.
Damen bredvid snarkar.
Jag slumrar också.
Vid 19-tiden ringer jag till Janne.
Barnen är hos mormor.
Han o hunden är ensamma hemma.
Vi säger godnatt.
Kollar på tv.
Måste ha hög volym.
Damen snarkar så.
Dörren till rummet står öppen.
En äldre man står utanför.
Det är Roland.
Blir glad att se honom.
Vi småpratar lite.
Jag får in en kvällsmacka och nyponsoppa.
Ber en bön att få behålla detta.
Det får jag.
Droppet kopplas bort.
Infarten tas bort.
Får tabletter mot smärtan.
Snarkande damen är vaken en stund.
Hon kräks.
Jag hatar kräk.
Det visar sig att hon har problem med gallan och ska opereras.
Efter en stund snarkar hon igen.
Höjer volymen.
Hasselhoff på tv.
Är dåsig av medicinen.
Stänger av tvn straxt efter 22.30
Blir väckt av att den snarkande damen inte mår så bra.
Hon kräks och får medicin.
Somnar.
Blir väckt av nattronden.
Fan, låt mig vara. Låt mig få sova.
Somnar igen.
Vaknar vid 7-tiden.
Gör allt för att somna om.
Men det går inte.
Frukost vid 8-tiden.
Och piller dax.
Müsli och fil.
Smörgås med skinka.
Kaffe. Underbara kaffe.
Och ett ägg också.
Ångrar ägget. Svårt att skala.
Men efter 5 minuter så petar jag i mig det också.
Läkaren Patrik kommer in o pratar en stund.
Han har med sig en sjukgymnast som jag ska träffa redan på fredag.
Läkaren Patrik säger att jag får åka hem.
Ringer mamma.
Hon och barnen kommer och hämtar mig kl 11.
Vet att hon vill se ett program som börjar 9.20.
Roland tittar in o säger hej!
Han ska snart åka hem. Men han inväntar lunch först.
Jag vill hem.
Mamma kommer.
Barnen kommer. Älskade ungar!
Kram kalas.
Packar ihop mig och mina saker.
Vinkar till Roland som hade rummet bredvid mitt.
Vi passar på att hälsa på Märta (min svärmor)
Hon har nyligen opererat bort en cancerknöl i halsen.
Hon kan inte prata längre.
Vi är där i ca 20 minuter.
Nere i kafeterian äter jag en sallad.
Gott.
Vi åker hem.
Äntligen hemma!
